Mars 2010
Skönt att ha gjort de jobbiga undersökningarna och att man fick tid så snabbt. Fortsätter att ta progesteronprover som ska utreda om jag har ägglossning eller inte. Tydligen har jag haft ägglossning. Vad bra!
Hade jag inte haft egen ägglossning kan hormoner sättas in så att det stimuleras fram och det kan jag tydligen få utskrivet även om jag är överviktigt. Pergotime heter medicinen. Men, vi testar en månad till för att se om jag har ägglossning. Har man det regelbundet så är det ingen mening med behandling med Pergotime.
Det som måste till nu är en ordentlig viktnedgång på 18 kilo för att vi ska beviljas IVF-behandling genom landstinget. Jag måste bara lyckas med detta, men hur? Viktväktarna hjälper inte och jag mår inte bra när jag äter den maten. Det är för mycket kolhydrater helt enkelt som ger uppsvälld mage och jag mår inte bra.
Det är mycket skriverier om "fettkriget" så jag tar en titt på Annica Dahlqvists blogg och börjar läsa. Man kanske skulle prova ändå med Low Carb High Fat? Jag börjar läsa andra bloggar om samma ämne för att se hur de har börjat med ”dieten” och om de har några goda recept nu när man är nybörjare.
Tydligen ska LCHF vara bra för att stabilisera hormonerna och om man har PCO-(s) så är denna mat väldigt bra också. Jag vet ju inte om jag pco då läkaren inte kunde se mina äggstockar på skärmen. Det ska se ut som många små äggblåsor (polycistiskt ovariesyndrom) många äggblåsor alltså om man har pco-(s). Jag passar ju in i den kategori av människor som kan ha just detta – övervikt, svårt att gå ner i vikt, fett kring magen, hår i ansiktet (inte mycket men mer än andra), finnar.
Tips på sidor med goda LCHF-recept:
http://kolhydratfritt.blogg.se/
http://mylchflife.blogspot.com/
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/
Nu kör vi!
PMS + mens
HSG-röntgen
Februari 2010
Jag ringer redan dagen efter vårt hemska besök på kvinnokliniken till röntgen för att boka tid för HSG-röntgen för att se så att det är normal passage i äggledarna. Speciell telefontid och så ska man kombinera det med sitt jobb på något sätt. Äntligen kommer jag fram och får prata med en sköterska. Det finns faktiskt en tid veckan därpå och det passar perfekt med menscykeln. Man får ju inte göra röntgen under tiden man har mens, vilket jag inte har då. Kanonbra!
Lite nervös inför denna undersökning går jag ut på Internet för att leta information om HSG-röntgen. Några har skrivit om detta på bloggar och på www.familjeliv.se. En del upplever att det gör mycket ont, medan andra knappt har känt något alls. Jag kommer säkert vara en sådan som känner väldigt mycket. Håller på att svimma bara de ska ta cellprov eller göra ultraljud, typ.
När jag väl är på lasarettet blir jag lugn och tänker att det är ju för vårt eget bästa, bara de inte säger att äggledarna är skadade för det är inte så vanligt att man lyckas på naturlig väg då och att operera verkar heller inte fungera så bra. Så, detta är ju egentligen en avgörande undersökning. Suck, vilken ångest.
När jag väl blir inkallad får jag ta av mig kläderna och klä på mig en speciell dräkt. Jag har aldrig varit i något liknande undersökningsrum tidigare, men får hjälp att lägga mig tillrätta på det höjbara bordet. Läkaren muttrar för sig själv och jag försöker slappna av. En kateterliknande slang ska sättas in, en ”ballong” blåsas ut (för att förhindra konstrastvätskan från att rinna ut), och därefter ska kontrastvätska sprutas in. Insättningen gör inte jätteont, det sticker till lite, men därefter när ballongen blåses upp och vätskan sprutas in gör det så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. – Satan. Helt genomsvettig tänker jag, nu svimmar jag. Men, det gör jag inte. Tre bilder tas rakt uppifrån, snett från vänster och en bild snett från höger. Jag trodde att man fick vänta länge på resultatet, men läkaren kunde där och då konstatera att allt fungerar finfint! Gud, vad skönt!
Den ena sköterskan säger till mig att nu när man gjort genomspolning av äggledarna kan det gynna en befruktning i upp till tre månader. Ja, det får vi verkligen hoppas.
PMS + mens denna månad också
Första mötet hos fertilitetsläkaren
Vi är alltså inbokade på vårt första möte med fertilitetsläkaren på kvinnokliniken den 28 januari. Två dagar fram till mens. Vi anmäler oss hos en sköterska och börjar med att väga och mäta mig.
- Oj, oj, ett BMI på 35, det är alldeles för mycket. Men, du om du bara undviker ris, pasta och potatis och promenerar en halvtimme om dagen kommer du att lyckas gå ner några kilo.
Jo, eller hur! Hallå, jag har hypotyreos och därför problem med ämnesomsättningen, det händer ingenting i viktväg om jag så äter salladsblad och promenerar 4 timmar om dagen!!! Tror inte du att jag har försökt?
Vi går in till läkaren och han tar lappen med vikt och längd antecknat på och lägger den åt sidan samt ett anteckningsblock på.
– Ja, den här plockar vi undan, för vi ska inte lägga mer börda på det som redan är svårt.
- Nej, nu blir jag förbannad, men säger såklart ingenting.
Spermaprover är bra, men ägglossningtesterna är inte så bra. Tydligen har jag bara haft ÄL en gång av två, tydligen med medelmåttigt värde, runt 30. Vi ska ta fler ägglossningsprover samt göra en kontraströntgen för att se så äggledare ej är skadade samt kolla upp sköldkörteln extra. TSH är något för högt 4,1. TSH bör ligga under 2.0 för att kunna bli gravid.
Jaha, och det har frågat min läkare om, men vad har hon och han svarat? Bara man ligger inom referensvärdet ska det vara ok.
Ok, skönt att komma vidare någon gång.
Idag ska vi göra ett vaginalt ultraljud för att se så allt är ok, men det var det ju inte. Han kunde inte se någonting på skärmen, han hittade inte äggstockarna. - Nähä. Och, vad gör man nu då?
- Ja, om ni inte lyckas bli gravida till september så tycker jag att du går ner i vikt, till BMI 30 för att jag ska kunna skicka remiss till IVF och där har de mycket bättre instrument för att se äggstockar osv. Du, nu har du ju verkligen något att kämpa för, du kommer att lyckas gå ner när du har ett sådant här mål.
Jag känner hur tårarna bränner på insidan av ögonlocken. Varför kan han inte se äggstockarna på skärmen? Är något fel? Jag är för fet för att få barn!
Nästa steg, boka tid för röntgen.
PMS + Mens precis som vanligt, fast ännu värre!
Dagboksanteckningar, hopp och besvikelse
2006 december.
Konstiga symptom vid mensdags. Det ilar och drar i magen; livmodern. Mensen är försenad 3 dagar och jag börjar få upp hoppet. Men sen sätter det fart. Allt är precis som vanligt vid mens.
2007 januari.
Jag får mellanblödningar, alltså mellan ägglossning och mens. Illamående innan mens, brösten börjar spänna och givetvis tror man att detta är ett symptom på graviditet, men inte i mitt fall såklart. Mensen kommer som vanligt.
2007 februari.
Mellanblödningar igen. Nästan som om någonting har spruckit. Det blir alldeles rött i toastolen, för att vid nästa toabesök vara helt borta. Vad är detta? Mens kommer som vanligt även denna gång med ömma och spända bröst och illamående.
2007 mars.
Mellanblödningar igen. Något måste vara fel. Har jag fel på mina hormoner? Kan det vara p-pillrena som har ställt till det? Håller kroppen på så här efter ett missfall kanske? Mens igen med ömma bröst, illamående, uppsvälld mage. Irritation! Vad är egentligen PMS? Jo, det jag har, eller? Är det normalt egentligen? Går det att göra något åt det?
2007 mars.
Inga mellanblödningar. Har en gynekologisk rutinundersökning inbokad. Såkallat cellprov. Jag frågar om problem med mellanblödningar. Vad beror det på? – Ja, det vet man inte riktigt säger gynekologen. Kan det påverka möjligheter att bli gravid? – Det vet man inte heller riktigt. Nähä. Vad klok man blev på detta då. Svaret visade i alla fall att allt var normalt. Ja, det var ju tur så man inte har cancer i alla fall.
PMS och mens som vanligt.
2007 april.
Undrar om våra försök till att bli gravida misslyckas för att jag har hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) och har haft detta sedan 2005. Jag ringer till vårdrådgivningen och frågar en sköterska om detta samt bokar tid för provtagning samt läkarbesök. Det var längesedan jag kollade mina värden. Hon säger att om man har normala värden så ska allt fungera normalt. Så jag sticker till vårdcentralen för att ta prover.
Svaret blir per telefon, jag ringer upp: Allt ser bra ut. Jaha, och det innebär? – Ja, vad menar du? – Att jag vill veta mina värden. – Men det är inget jag kan ta över telefon för det måste en läkare tolka. – Jo, det brukar de ju göra, men jag vill inte ha ett svar om att allt ser bra ut. Jag vill veta mina värden för TSH, T4 och T3. – Det kan jag inte ge dig över telefon. – Nej, ok. Men hur får jag reda på dem? – Du kan ju beställa en kopia av lablistan, men du kommer nog inte förstå så mycket av den. – Nej, men jag kan ju ha kopian och titta på när jag har telefontid med läkaren, eller? – Ja, jag skickar den.
Att man ska behöva vara en jobbig patient för att få reda på saker och ting. När jag har telefontid med läkaren frågar jag även honom om de speciella värdena och vad som gäller när man försöker bli gravid. Inom det normala ska man ligga, säger han. Och, tydligen gör jag det. Mina mediciner är Levaxin och Liothyronin.
Mens som vanligt med PMS.
2007 maj.
Jag kan inte riktigt släppa tanken på att vår infertilitet kan bero på min sjukdom i sköldkörteln. Jag är hungrig efter fakta och läser allt jag får tag på. Det står på många sidor att hypotyreos kan påverka fertiliteten negativt. Det finns en koppling, men det visste jag även tidigare. Hur hänger allt ihop då?
Sköldkörteln ska tydligen ”samtala” med hypofysen och hypothalamus och förse kroppen med rätt mängd av olika hormoner. Sådana hormoner som man måste ha för att kunna bli gravid. Ok, jag medicinerar nu, men det tog ett tag innan de upptäckte att jag var sjuk. Kanske tiden innan gjorde slut på alla hormoner och har satt kroppen i ett vänteläge? Jag läser mer på www.familjeliv.se om fler som har svårt att bli gravida och som har hypotyreos. Många lyckas, men en del lyckas inte. Jag har ju en övervikt också, BMI på 35. Säkerligen behöver jag gå ner i vikt för att kunna bli gravid. Det har jag också läst. Om man har övervikt så har man svårare än andra att bli gravid. Då är det ju så oturligt att hypotyreos har ju med ämnesomsättningen att göra, vilket innebär att kroppen ständigt går på sparlåga och kan inte ta till sig näringen man får i sig och gör tyvärr inte av med energin heller. Jag promenerar och tränar på gymmix ett par gånger i veckan och försöker äta nyttigt, men inget händer. Vikten går upp innan mens och sen går den inte ner. Vad i he-te ska man göra?
PMS + Mens
2007 juni.
Fortsätter att läsa på familjeliv. Jag börjar ana att läkare och sjuksköterska inte alls verkar vara hemma bland de problemen som hypotyreospatienter har som önskar att bli gravida. Vadå normalvärde? Enligt många på familjeliv ska man ligga lite lägre än normalvärde om man ska lyckas bli gravid överhuvudtaget. Mitt TSH ligger på 3,5 vilket är normalt. Om man ska kunna bli gravid finns det tydligen andra läkare, fertilitetsläkare, som har rekommenderat att man ska ligga under 2.0 för att kunna bli gravid. Jag blir så trött. På eget bevåg höjer jag min Levaxindos för att få ner värdet. Först en extra tablett i veckan och sedan tar jag dubbel dos var tredje dag. Jag mår toppen, är pigg och positiv och har faktiskt lättat 2 kg på två veckor. Kanon!
PMS + Mens + många, stora ömmande finnar på rygg och i ansikte
2007 juli.
PMS + mens + stora finnar i ansiktet (Kanske Decleor hjälper?)
2007 augusti.
Tar nya prover för sköldkörteln. Tydligen har jag fått ett lägre värde än vad jag ska ha. Jag ligger under 2, 0 och det är inte bra enligt läkaren. Jag ska minska dosen lite.
–Ojdå. Jag tror dock att det är bra för mig i alla fal och fortsätter med min dos. Jag fortsätter att må bra.
PMS + mens + stora finnar i ansiktet (Bokar ansiktsbehandling!)
När jag gör ansiktsbehandlingen säger hudterapeuten att finnar i vuxen ålder kan vara tecken på att något inte står rätt till med hormonerna. Ok, något nytt att fundera över. Vad menas med det egentligen? Vad gör man åt det? Produkter kan hjälpa lite grann, men så länge obalansen är där finns även finnarna. Suck, vilken läkare kan ta sig an detta? Måste man gå till en läkare för den delen? Det kanske är brist på vitaminer…
2007 september:
Köper multivitamin på apoteket. Mitt val kvinna, heter den. Tydligen ska man äta folsyra redan innan man blir gravid så att man minskar risken för skador på fostret. Ok, vad bra att jag tar tag i detta på eget bevåg, vem säger sådant annars? Hur vet man om multivitamintabletten innehåller just den mängd jag behöver för att må bra? Jaja, jag äter i alla fall vitaminer; bättre än inget.
PMS + mens + finnar (Börjar bli trött på detta!)
2007 oktober:
Mycket att göra i skolan och orkar inte bry mig om att kolla mina sköldkörtelvärden. Jag hoppas på att de är ok. Nu är vi på sluttampen av utbildningen och det hade passat så bra att få en bebis i juni och kunna avsluta utbildningen på det viset. Men, så blir det ju inte…
PMS + mens + finnar
2007 november:
Går med i viktklubb.se för att gå ner några kilo. Motionerar ännu mer.
PMS + mens + finnar
2007 december:
Det går sakta med viktnedgång, men det går ju framåt. Mellanblödningar börjar igen. Vad beror det på egentligen? Det har säkerligen med hormonerna att göra. Finns det något som kan stabilisera hormonerna? Går till hälsokost för att köpa Efamol. Det ska tydligen vara bra mot finnar och det ska även hjälpa till att stabilisera hormonerna. Dyrt!
PMS + mens + finnar
2008 januari
Mindre finnar denna månad, men PMS finns fortfarande kvar. Nu är det sista terminen och nu ger vi järnet. Inga rester när jag tar examen i alla fall.
PMS + mens + mindre finnar (Dock inga mellanblödningar!)
2008 februari
Mellanblödningar igen. Finnar blossar upp igen trots Efamol, man måste kanske äta dessa kapslar en längre tid för att de ska göra någon nytta.
PMS + mens + finnar + mellanblödningar
2008 mars
Fullt upp med husplaner. Här blir det inget bebisverkstad tyvärr.
2008 april
Husplaner. Bebisverkstad ligger på hyllan och skönt med en paus faktiskt.
2008 maj
Vi har flyttat in! Vad skönt att vara husägare. Jag har också fått jobb, redan innan jag tar examen. Lycklig trots allt!
PMS + mens + finnar + mellanblödningar
2008 juni
Examen! Färdig lärare efter 5 år. Duktig = JAG.
Mer motion, fortfarande hög dos av Levaxin, men går inte ner i vikt. Det har stannat av. Är det Liothyronin som behöver höjas kanske? Nej, jag vågar inte det. Det verkar farligare. Lägger ner viktklubben, det händer inget ändå. Man kanske skulle prova LCHF; det skriver de ju så mycket om. Måste läsa på lite om det.
PMS + mens + finnar (Inga mellanblödningar – tänk om mellanblödningar innebär att man inte haft ägglossning just den månaden?) Måste kolla upp! Beställer ägglossningsstickor.
2008 juli
Spännande med ägglossningsstickor, om det bara hade fungerat. Det syns ju inget. Kanske har jag börjat för sent i denna cykel. Började på dag 11. Bättring till nästa månad. Måste då börja testa på dag 9 för säkerhetsskull.
PMS + mens + finnar + mellanblödning
2008 augusti
Påbörjar min första tjänst som lärare. Nu kan jag ju inte satsa på barn, som nyanställd. Jag behöver jobba ett tag för att sedan försöka bli gravid. Lång paus! Det verkar ju bra om man i alla fall har jobbat ett år innan man ska vara föräldraledig. Testar dock med ägglossningsstickor, men inget utslag från dag 9-20. Normal menscykel på 28-29dagar.
Paus fram till
2009 juni
Mitt första sommarlov börjar och nu påbörjar vi bebisverkstad igen! Inga p-piller under denna långa paus, då jag är nyanställd, men även om vi inte har försökt aktivt så har vi ändå tänkt, händer det så händer det och vi kommer att vara tacksamma för om det händer. Men icke.
Lugnt och skönt under sommaren! Bästa tiden för älskog!
PMS + mens + finnar
2009 juli
Vi kommer överens om att göra en plan. Om vi inte har lyckats bli gravida till september så tar vi kontakt med en fertilitetsläkare. Vi har ju ändå försökt aktivt i mer än ett år.
PMS + mens + finnar
2009 augusti
Utslag på ägglossningsstickor. Ägglossningen känns som det brukar. Kan jag ha haft ägglossning även tidigare utan att det gett utslag på stickan?
PMS + mens + finnar
2009 september
Vi hör av oss till kvinnokliniken angående våra problem med att få barn och jag får rådet att börja gå ner i vikt då sköterskan undrar hur mycket jag väger. Vi blir inskrivna och det kommer att skickas ett brev till oss med all möjlig information som vi kommer att ha nytta av. Mannen ska även få en plastburk som han ska lämna till laboratoriet för test av spermiekvalitet. Jag får två stycken remisser där blodprover på progesteronvärde ska tas för att se om jag har ägglossning.
Skönt, äntligen börjar saker hända! Nu kopplar man av lite mer när man äntligen får lite hjälp. Motivationen ökar och jag tränar mer samt äter enligt LCHF.
PMS + mens + finnar
2009 oktober
Har gått ner 2,5 kg på två veckor, skönt! Mannen lämnar sitt prov. En morgon, innan jobbet ska han klara av denna prestation och sedan köra en timme för att lämna provet på det speciella lasarettet med labbutrustning. Det får inte heller gå mer än en timme sedan burken fylldes när den lämnas till labbet. Vilka krav och vilken press! Men, han klarar det galant. Tur!
Jag tar prover på progesteronvärdet och får inte reda på svar nu utan de kommer att diskuteras då vi träffar fertilitetsläkaren under vårt första besök. Har dock inte fått någon kallelse ännu.
PMS + mens + finnar (mellanblödning)
2009 november
Även denna månad tas prover för att se om jag haft ägglossning. Detta ska passas in så att det blir efter kl. 10.00 på morgonen och helst ska man ha tagit det lugnt innan så att man inte är uppe i varv. Men, jag jobbar ändå och tar provet när jag har tid.
PMS + mens + finnar
2009 december
Vikten står still och jag undrar, är det så hälsosamt att äta ägg och bacon till frukost och annan mat som är fet. Ska man verkligen ge det några veckors chans till? Ok, två veckor till. Sen får det bli viktväktarna om det inte fungerar. Det får bli min julklapp till mig själv. När jullovet kommer får vi vår kallelse till vårt första möte med fertilitetsläkaren.
Oktober 2006
En anonym blogg på så sätt att jag inte berättar vem jag är med tanke på känsligt ämne. Med tanke på familj och jobbsituation är det kanske inte så bra att folk vet vem man är helt enkelt. Bloggen är till för mig själv och bearbetning av olika hinder som jag stött på under den tid vi försökt att bli gravida. Jag är en skrivande människa och behöver helt enkelt skriva av mig. Är det någon som mot förmodan hittar in till min lilla blogg så är ju det såklart jättekul. Det kanske finns andra i samma sits som jag och kanske kan ni också dela med er av erfarenheter. Apropå erfarenheter så bygger ju bloggen på det. Jag ger inga tips eller råd utan har bara egna erfarenheter att dela med mig av. Man får ju själv bestämma om det är något man vill ta till sig och till och med prova om man skulle vilja.
Lite om mig: Är en 30-årig tjej som arbetat och pluggat sedan jag var 18 år och då tog studenten. Jag har varit egen företagare och sedan sadlat om och helt och hållet bytt yrke; från praktiskt till teoretiskt. Jag älskar det jag gör och jag ångrar inga av mina val. Allt har gett mig erfarenheter och givit mig massor av kunskaper. Nu när jag har fått allt jag vill ha, utbildning, man, hus, husdjur och arbete så är det ju bara en sak som saknas. Ja, ni gissar rätt: barn såklart! Jag kommer att berätta vår historia från början så även om bloggen startar hösten 2010 kommer jag att gå tillbaka till början; 2006.
Dagbok:
Vi bestämde att vi skulle börja vår bebisverkstad i augusti 2006 och p-pillrena slängdes. Det kändes bra! Jag hade då 1½ år kvar på studierna och jag kände att det skulle fungera med ett sabbatsår så här på sluttampen och sedan ta upp studierna igen efter föräldraledighet. I oktober blev mensen försenad i 10 dagar och jag mådde dåligt. Jag mådde illa och hade lite ilande känningar i magen. Dock inget plus på stickan. På dag 10 tog jag ett nytt graviditetstest och fick då inget streck utan prickar där det egentligen skulle bli ett streck. Konstigt tänkte jag och ringde till vårdcentralen för rådgivning. Sköterskan sa att det kunde vara ett svagt tecken på ett positivt utslag, men att jag skulle testa en vecka senare för att det skulle visa säkert.
Det hann gå 6 dagar innan en kraftig blödning satte igång och jag tänkte att det är väl mensen som kommer, men blödningen varade bara 3 dagar och sedan gick en vecka till för att det sedan skulle börja blöda igen. Så, jag ringde till vårdcentralen igen och sköterskan tyckte att det lät som ett tidigt missfall och om jag fick väldigt ont eller om det inte slutade blöda skulle jag kontakta vårdcentralen igen. Men allting slutade som det skulle och det var ingen värre smärta som inte kunde klaras av med vanliga ipren.
