December 2010
Pyssel och förberedelser inför julen är ju jätteroligt, men desto roligare om det hade funnits barn med i bilden. Ja, det tänker man ju på hela tiden…
Började i mitt förra inlägg fundera på om jag inte tål gluten, och jag återkommer nu med svar. Under två veckor åt jag glutenfritt bara för att se hur jag reagerar på glutenfri mat. Jag var helt säker på att det jag stoppade i mig var helt fritt från mjöl, havre, råg och korn. Magen mådde märkbart bättre, tappade inte så mycket hår längre och det mest märkbara var att jag inte behövde ta astmamedicinen 3 gånger om dagen som jag gjort sedan jag fick hypotyreos, astma och pollenallergi (2004). Gick till jobbet en dag och tänkte när jag kom fram, att attans, nu glömde jag ju att ta astmamedicinen. Men hur mådde jag? Behövde jag ens inhalatorn? Nej, jag andades bra och kände inget behov. Kollade upp detta på nätet och tydligen så kan man få andningsbesvär om man får i sig gluten, men är intolerant mot ämnet. Hoppsan! Man kan ju inte tro allt man läser och att man drabbas av alla krämpor, men att det finns ett samband här är ju uppenbart för mig i alla fall. Huvudsaken är att jag mår bättre.
Så, till det stora testet som jag planerat. Det går ut på att efter ett uppehåll från gluten återgå till mat med gluten i för att se hur kroppen reagerar. Jag gjorde detta under en helg då jag inte visste hur magen skulle reagera. Under helgen år jag vanligt vitt bröd till frukost, och jag unnade mig till och med en kardemummabulle till fika. Även söndagen åt jag vitt mjöl. Redan på söndagen hade jag fått massor av ömmande finnar i ansiktet och magen var uppblåst igen. Astmamedicinen fick jag hala upp två gånger under söndagen. Detta visar ju att jag inte mår så bra av gluten. Det räcker som bevis för mig: hur jag mår.
Efter detta prov är jag bestämd och kommer nu att äta glutenfritt framöver eftersom jag mår bättre. Nu efter ännu fler veckor med glutenfri mat (totalt sett 6 veckor förutom två dagars undantag) kan jag se små korta hårstrån som spretar längst upp på skallen. Först blev jag förfärad över att jag tappat ännu mer hår, men sedan fattade jag att det är ju hår som kommer tillbaka. Tydligen är det så att glutenet skadar tunntarmen och den kan då inte längre ta upp lika mycket näring som den bör. Istället för att vara en hel tennisbana som suger upp näring till kroppen är det nu bara en serverruta som tar upp näring, och det säger ju sig självt, kroppen får inte i sig tillräckligt med nyttigheter för att bibehålla ett starkt och friskt hår. Det får mig att tänka att om man inte får i sig av alla viktiga vitaminer man äter kan man troligen inte heller bli gravid. Kroppen klarar inte av det. Hoppas att det är glutenintolerans som är vårt fertilitetsspöke och att det rättar till sig. Tacksam för att håret är tillbaka. Ännu ett bevis!
Mens och tokförkyld samtidigt, orkar inte känna efter : (
