HSG-röntgen

Februari 2010

 

Jag ringer redan dagen efter vårt hemska besök på kvinnokliniken till röntgen för att boka tid för HSG-röntgen för att se så att det är normal passage i äggledarna. Speciell telefontid och så ska man kombinera det med sitt jobb på något sätt. Äntligen kommer jag fram och får prata med en sköterska. Det finns faktiskt en tid veckan därpå och det passar perfekt med menscykeln. Man får ju inte göra röntgen under tiden man har mens, vilket jag inte har då. Kanonbra!

 

Lite nervös inför denna undersökning går jag ut på Internet för att leta information om HSG-röntgen. Några har skrivit om detta på bloggar och på www.familjeliv.se. En del upplever att det gör mycket ont, medan andra knappt har känt något alls. Jag kommer säkert vara en sådan som känner väldigt mycket. Håller på att svimma bara de ska ta cellprov eller göra ultraljud, typ.

 

När jag väl är på lasarettet blir jag lugn och tänker att det är ju för vårt eget bästa, bara de inte säger att äggledarna är skadade för det är inte så vanligt att man lyckas på naturlig väg då och att operera verkar heller inte fungera så bra. Så, detta är ju egentligen en avgörande undersökning. Suck, vilken ångest.

 

När jag väl blir inkallad får jag ta av mig kläderna och klä på mig en speciell dräkt. Jag har aldrig varit i något liknande undersökningsrum tidigare, men får hjälp att lägga mig tillrätta på det höjbara bordet. Läkaren muttrar för sig själv och jag försöker slappna av. En kateterliknande slang ska sättas in, en ”ballong” blåsas ut (för att förhindra konstrastvätskan från att rinna ut),  och därefter ska kontrastvätska sprutas in. Insättningen gör inte jätteont, det sticker till lite, men därefter när ballongen blåses upp och vätskan sprutas in gör det så ont att jag inte vet var jag ska ta vägen. – Satan. Helt genomsvettig tänker jag, nu svimmar jag. Men, det gör jag inte. Tre bilder tas rakt uppifrån, snett från vänster och en bild snett från höger. Jag trodde att man fick vänta länge på resultatet, men läkaren kunde där och då konstatera att allt fungerar finfint! Gud, vad skönt!

 

Den ena sköterskan säger till mig att nu när man gjort genomspolning av äggledarna kan det gynna en befruktning i upp till tre månader. Ja, det får vi verkligen hoppas.

 

PMS + mens denna månad också



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0