Oktober 2006
En anonym blogg på så sätt att jag inte berättar vem jag är med tanke på känsligt ämne. Med tanke på familj och jobbsituation är det kanske inte så bra att folk vet vem man är helt enkelt. Bloggen är till för mig själv och bearbetning av olika hinder som jag stött på under den tid vi försökt att bli gravida. Jag är en skrivande människa och behöver helt enkelt skriva av mig. Är det någon som mot förmodan hittar in till min lilla blogg så är ju det såklart jättekul. Det kanske finns andra i samma sits som jag och kanske kan ni också dela med er av erfarenheter. Apropå erfarenheter så bygger ju bloggen på det. Jag ger inga tips eller råd utan har bara egna erfarenheter att dela med mig av. Man får ju själv bestämma om det är något man vill ta till sig och till och med prova om man skulle vilja.
Lite om mig: Är en 30-årig tjej som arbetat och pluggat sedan jag var 18 år och då tog studenten. Jag har varit egen företagare och sedan sadlat om och helt och hållet bytt yrke; från praktiskt till teoretiskt. Jag älskar det jag gör och jag ångrar inga av mina val. Allt har gett mig erfarenheter och givit mig massor av kunskaper. Nu när jag har fått allt jag vill ha, utbildning, man, hus, husdjur och arbete så är det ju bara en sak som saknas. Ja, ni gissar rätt: barn såklart! Jag kommer att berätta vår historia från början så även om bloggen startar hösten 2010 kommer jag att gå tillbaka till början; 2006.
Dagbok:
Vi bestämde att vi skulle börja vår bebisverkstad i augusti 2006 och p-pillrena slängdes. Det kändes bra! Jag hade då 1½ år kvar på studierna och jag kände att det skulle fungera med ett sabbatsår så här på sluttampen och sedan ta upp studierna igen efter föräldraledighet. I oktober blev mensen försenad i 10 dagar och jag mådde dåligt. Jag mådde illa och hade lite ilande känningar i magen. Dock inget plus på stickan. På dag 10 tog jag ett nytt graviditetstest och fick då inget streck utan prickar där det egentligen skulle bli ett streck. Konstigt tänkte jag och ringde till vårdcentralen för rådgivning. Sköterskan sa att det kunde vara ett svagt tecken på ett positivt utslag, men att jag skulle testa en vecka senare för att det skulle visa säkert.
Det hann gå 6 dagar innan en kraftig blödning satte igång och jag tänkte att det är väl mensen som kommer, men blödningen varade bara 3 dagar och sedan gick en vecka till för att det sedan skulle börja blöda igen. Så, jag ringde till vårdcentralen igen och sköterskan tyckte att det lät som ett tidigt missfall och om jag fick väldigt ont eller om det inte slutade blöda skulle jag kontakta vårdcentralen igen. Men allting slutade som det skulle och det var ingen värre smärta som inte kunde klaras av med vanliga ipren.
